Idag kom Louise hit till Lund. Jag vet inte hur många veckor sedan det var vi träffades och det är så uppskattat att ha henne här. Att ha någon som skrattar åt exakt samma saker, att ha någon som gör samma konstiga ljud och någon mer att få kärleksdamp på mer än Simon.

Idag har vi värmt upp med små affärer i Lunds stad och en fika med världens största Chai latte för att imorgon köra hårt på Nova köpcentrum.

Stackars Simon får sova på soffan inatt. Han är på tentasittning ikväll och kommer förmodligen inte hem förräns sent inatt och är förmodligen berusad och eländig så han kan gott och väl sova där.

Tänk om han inte gör det.. Tänk om han kommer hem med alla sinnen skärpta och tvingas ligga ensam och frysandes på den lilla soffan. Vi har ju bara två täcken. Skakandes av den kalla vinterkylan som ilar in genom det stora tunna fönstret tittar han upp mot den stjärnklara himlen som lyser ner på honom. Månens sken glimmar i hans sakta rinnande tårar som rinner ner från hans kind. "Kommer jag överleva natten?" viskar han tyst samtidigt som han tänker "varför älskar Linda inte mig? Vad gjorde jag för fel..."

Nä.. Nu får jag ångest..