Igår kom min plastsyster Sandra hit till Lund sådär spontant och roligt. Efter dokumentären jag la upp på min blogg med Stephen Hawkings-the universe, började vi diskutera våra teorier.
Det blev lite för mycket alienprat så vi hyrde en skräckfilm.

JAG TYCKER DET VAR EN SKRÄCKFILM!!!

I alla fall.

Filmen heter "the fourth kind" eller "närkontakt" på svenska. Den handlar om en psykolog som bor i Alaska där hon får många patienter som berättar samma historia, om deras sömnsvårigheter och vilka varelser de ser som skepnader. Hon börjar göra hypnoser på dom för att de ska minnas vad som händer när de har sina sömnsvårigheter och det visar sig att det har med utomjordingar att göra.
Historien är verklig då de visar de riktiga klippen emellanåt i filmen från den riktiga psykologen och de riktiga patienterna. De filmade under hypnoserna och de har även filmer från polisens arkiv. I vissa scener får man se deras reaktioner och onaturliga fenomen händer.
Det är så sjukt läskigt!

Sen om man tror att allt är sant, det är en annan femma.

Igår var jag så rädd så Simon fick svära på att hålla om mig med både armar och ben. Dock somnade han efter ett par minuter och jag låg vaken. Rädd. Ensam, och förhoppningsvis inte utvald!! hehehehe.
Efter en halvtimmes spelande på mobilen slocknade jag också.

Dessvärre har jag legat på min vakt hela natten och när Simon skulle pussa mig hejdå (han skriver kemitenta idag) så blev jag livrädd när hans armar omkringade mig och ett ansikte närmade sig mitt. Jag ryckte till ordentligt och tog upp händerna mot ansiktet som försvar!

Simon skrattade. Jag skrattade. Men grät av rädsla inombords.

Jag ska aldrig se skräckfilm mer. Jag blir alltid såhär av det. Speciellt om de sägs vara verkliga också!