Den här helgen har jag och Simon åkt hem till Karlshamn. Jag passade på att rida idag eftersom vi åker imorgon igen. Det finns inget som är så roligt som att rida! Det är en speciell känsla att sitta så högt upp som hans 165cm när jag själv är 163.. Speciellt är också att rida förbi bilar som känns pyttesmå från hästryggen.
När vi var halvvägs började regnet att ösa ner och jag må låta lite cheasy, men det finns inget som är så rogivande som att rida i skogen i regn. Känner mig mjuk i varenda muskel efter den här ritten.

Någonting jag tycker är modigt är de barn som vågar fråga om de får klappa hästarna när jag och min ridkompanjon rider förbi. Det är något jag aldrig hade vågat som liten även om det var något jag hade kunnat hugga av min högra arm för. Idag var det en söt liten tjej på ca 7 år med små nallar på sin cykelkorg som frågade snällt om hon fick klappa. Sånt ska belönas tyckte jag och lät henne gladerligen klappa. Dock blev inte min häst favoriten för skulle hon ha ett stall skulle hon ha en likadan häst som den andra som mer ser ut som en prinsesshäst jämfört med min pansarponny.




Häst är sur för han fick inte äta gräs