Ikväll har Elsa och Tottie åkt för att bo i ett annat hem.. Det käns både tungt, tråkigt, ledsamt och lättande. Jag saknar redan att det står ånon vid dörren och spanar när man kommer hem, eller då Elsa sträcker fram tassen och fäller ut klorna för att sedan nudda en och fälla in klorna igen så det blir som en lite klapp, för att själv bli klappad. Och Totties utveckling. Hon började mjaoa häromdagen. Dova söta mjao.

Usch. Känner mig nästan lite lipig.

Fast samtidigt.. Hade vi väntat i ett år hade avskedet varit tusen gånger jobbigare.
Jag är i varje fall tacksam att jag har fått ha dom den lilla tiden som gått.