Ni där...


NI kommenterar dåligt!
Förstår ni inte att jag blir glad när jag loggar in och ser att någon har lagt en minut av sin tid på att skriva något till mig.

ojojOOOOJ vad glad jag blir då.

Men ojojOOOOOJ vad ledsen jag är nu.
Nu måste ju jag tröstäta upp de sista gräddbullarna jag har och därmed höja mitt kolestrerol och riskerar att DÖ för det här. Mitt liv i era händer.

Sug på den sura karamellen.

Gör ni det bara.

Nej.. förlåt, ni behöver inte kommetnera något om ni inte vill.
Fick lite ångest nu. Men glöm inte, jag blir överlycklig varje gång någon skriver!


45.

H to the e to the a to the dset


Mitt alldeles egna headset.
Ska jag ha när jag spelar wow och cs.

Någon som vill lana elleHH????

Nä ok.


För allas vetskap så nej, jag spelar inte sånt.
Spelar bara häftiga spel. Som sims och schack.

51.

Johanna hjälte moscán

Jag har en vän som jag tycker om.
Jag har en vän som tycker om mig.
Vissa tider tycker ingen om någon.
Men det varar inte särskilt länge för tycker man om någon så gör man bara det!

När mitt liv är mörkt är hon där och tänder åt mig så jag ska kunna se igen.
Och så har det varit i många år.
Jag hoppas jag har gjort detsamma för henne.

Jag beundrar henne på många plan.
Men det jag vill dela med mig av om henne är vilket stort hjärta hon har.
Hon håller på att utbilda sig till något som ger henne titeln att hjälpa människor.
Hjälpa dom från sig själva, från missbruk, från psykiska problem eller människor som
fått en orättvis uppväxt. Hon kommer vara ett stöd för människor som på något sätt behöver vägledning.
En hjälte rent ut sagt.

Min lilla Johanna ska bli hjälte.
Och det är jag stolt över.
FATTAR DU DET?!

Det är så mäktigt och jag blir imponerad bara jag tänker allt du kommer få göra.
Tvekar inte en sekund att Du kommer klara det!




52.

Klappar och eget rum


Fick världens finaste kakfat av min syster i julklapp! Som alla andra ska jag ha mina smycken på det. Jag har en hel del så fick börja med några för att bara provköra liksom.

En annan fin julklapp är ugglan Magnus som jag fick av Simons föräldrar. Det har hänt ett flertal gånger att jag pratat om ugglor i deras närhet och så hittade de den här. Den ska stå på en lampa så den lyser, men nu äger jag ingen lampa så den får pryda mitt rum sålänge i sin enkelhet.

Ni är nog en del som undrar hur läget ser ut här hemma, mellan mig och Simon.
Igår delade vi upp oss i lägenheten. Han fick det stora rummet och jag fick det lilla. Och det här känns otroligt bra. Eftersom jag inte är student är det ganska svårt för mig att hitta någonstans att bo i Lund, därför får vi lösa bokrisen såhär med ett varsitt rum. Vi har slijts åt som vänner och kommer fortsätta att vara det.

Där har ni en kortfattad sammanfattning om dagens läge.


68.

2011

2011.
Ack, så tjusigt det ljudar.
Hoppas alla hade ett förträffligt nyår!
Jag var hemma och var sjuk fram till tolvslaget, sen var jag också med. I smyg.

HAHAHA vad kul det hade vart om jag bara va med några, sådär hemligt i smyg.

Har ni tänkt på att allting blir roligare om man gör det i smyg?
En simpel grej som att äta frukost, i smyg.
Ta en tugga på mackan, kolla sig omkring, ta en snabb tugga till.
Kryper under bordet. Tar oboyglaset sakta men säkert och drar ner det under bordet.
tar en snabb slurp. Kolla omkring sig, skeptiskt.

Nu ska jag göra den stora omvandlingen, från grottmänniska till.......något liknande.
Ni kan ju titta på de ursnygga fan-bilderna jag tagit till er tills vi hörs igen.




Hungry


Jag har lyssnat på den i över två timmar. Jag tröttnar inte. Jag funderar på att gå till fas 2, att säga att jag älskar denna låt!

Jag vill ha er, ge mig av er!

HEJ IGEN MINA SMÅ GLIN!

Har jag någonsin berättat att jag är glad över att ni tar er tid och lägger på mig för att läsa om mig och det jag skriver?

Ni vet mycket om mig. Möjligtvis inte allt, men det kommer.

Nu vill jag veta lite mer om er.
Kan ni inte skriva vilka ni är som läser?
Vågarn ni inte skriva vilka så uppge falsk identitet för olidlig spännings skull.

Jag hade blivit så glad. JÄDDEGLAUD!

Nu sitter jag här och väntar. GO GO GO!

Den kommer åter



Nu är det faktiskt November. Om några veckor är det December. Hur kan tiden gå så fort?
Det är läskigt att bli äldre. Tiden går fortare då.
Kollade precis igenom en del gamla bilder på min gamla dator här i Karlshamn.
Får julabstinens av att titta på bilderna! Jag vill inte vänta. Jag vill pynta nu! Jag vill slå in presenter och äta pepparkaksdeg istället för mat!

Istället

Låt mig istället uttrycka mig såhär.
I Karlshamn var jag olycklig. I Lund är jag lycklig.
I Karlshamn blev jag sårad av två fina vänner,
i Lund har jag fått flera fina vänner.

Jag vill ingen illa, jag vill bara inte känna som jag gör.
Jag är lycklig över mitt liv idag, jag var lycklig över delar från mitt liv i Karlshamn också.
Men de negativa delarna tog över det som var positivt.
Dessvärre är jag en människa som behöver ärlighet och trygghet  mitt liv. Utan det har jag svårt att ge.

Jag vet att ingen har menat något illa, det bara blev så.

Lilla sjöjungfrun 3


Är det bara jag som missat att det finns en Lilla sjöjungfrun 3? Jag tror det kom ut 2008 och handlar om bl a Ariels mamma.

Något oranget med två ben



Häromdagen när jag skulle åka buss till skolan såg jag något orange med två ben gick förbi med raska steg. En lång tant med knalloranget hår (färgat) och samma färg på jackan. Roligt nog satte hon sig på sätet framför mig på bussen. Hon började sticka för att hålla tiden undan och ni kan ju gissa vilken färg det var på garnet?
Hehehe.

Hon måste verkligen gilla orange!

Typiskt nog hade jag inte minneskortet i mobilen då så kunde inte ta en sneakpeak. Jag brukar göra det på intressanta människor.

Ja, det var väl det jag hade att säga.

Imorgon åker jag till sjukhuset

Ímårn ska jag till vårdcentralen. Jag orkar inte med krånglet med min mage längre.
Fast vad läkarna kan göra åt den saken vet jag inte. Jag vill nog mest ha bekräftat att det inte är något farligt.

Jag tror att det är min oro som spökar.
Detta oroar jag mig för:

Jag är orolig över att inte hinna med allt i skolan, då jag läser på över 100%.
Jag är orolig över jobb. De har fortfarande inte ringt från City Gross och jag har ringt dom ett X antal gånger men ingen har svarat. Vad gör jag efter jul om jag inte har jobb?
Tänk om jag inte kommer in på något av programmen eller kurserna jag sökt?
Jag hamnar ju automatiskt i en reservgrupp när jag söker för att jag läst på komvux som dagens styrande regering bestämt. Tack!
Kommer jag klara mig ekonomiskt i vår? Eller måste jag bo på gatan? 

Sen är jag orolig över de två hemlösa katterna som kommer hit på torsdag.
Eftersom Simon inte är hemma alls om dagarna måste jag ta på mig huvudansvaret för dom, orkar jag det när jag pluggar lika mycket?
Sen är jag orolig över min och Simons tid. Vi har ingen tid. Ingen alls! Visst, vi bor under samma tak och sover ihop, men tiden mellan det? Vi får aldrig kvalitetstid och det tär lite på mig.

Jag hade behövt åka bort en helg. Ta Simon med mig så vi kan få åtminstone lite tid ihop. En spaaweekend. Det önskar jag mig. Fast mest av allt önskar jag mig ett jobb!

Jag nekade till mamma mu


Jag läste nyligen ut boken om Victoria. Det var nog en utav de bättre böcker jag läst. Man får följa hela hennes historia, från barndomen till vuxen ålder där hon fått tampas med kungahuset för att få sin vilja igenom. Att få gifta sig med Daniel som är en man från folket. Det roliga är, att under Daniels bröllopstal tackar han både kungen och drottningen för deras stör och varma välkomnande i familjen. Men så var det inte alls. Det är myckjet yta i kungafamiljen som man inte tänker på förräns man läser boken.

Bok från Mcdonalds. Jag skulle beställa en happymeal. Jag var inte så hungrig så jag skulle orka ett mål. Jag bad att få utan leksak. Kassörskan sa att det var fina barnböcker som jag kunde ge bort eller något, de var ju typ gratis. Och pinsamt nog. Eller pinsamt och pinsamt. Beror ju på hur man vill se det.
I varje fall. Så frågade jag med glimten o ögat "vilken rekomenderar du då?"
"jaa, mamma mu är ju alltid en klassiker!"
Då kommer det pinsamma "hm.. nja.. alltså. nej.. jag tar nog den vita, den ser kul ut!"

Där stod jag. 21 år och nekade mamma mu med en helt seriös ton på rösten.
Varför frågade jag ens om råd?
Det var ju barnböcker!

Jag ska nog läsa den här för Simon kväll. Kommer han gilla. Lillkillen. va!


Skräckfilmers bieffekter

Igår kom min plastsyster Sandra hit till Lund sådär spontant och roligt. Efter dokumentären jag la upp på min blogg med Stephen Hawkings-the universe, började vi diskutera våra teorier.
Det blev lite för mycket alienprat så vi hyrde en skräckfilm.

JAG TYCKER DET VAR EN SKRÄCKFILM!!!

I alla fall.

Filmen heter "the fourth kind" eller "närkontakt" på svenska. Den handlar om en psykolog som bor i Alaska där hon får många patienter som berättar samma historia, om deras sömnsvårigheter och vilka varelser de ser som skepnader. Hon börjar göra hypnoser på dom för att de ska minnas vad som händer när de har sina sömnsvårigheter och det visar sig att det har med utomjordingar att göra.
Historien är verklig då de visar de riktiga klippen emellanåt i filmen från den riktiga psykologen och de riktiga patienterna. De filmade under hypnoserna och de har även filmer från polisens arkiv. I vissa scener får man se deras reaktioner och onaturliga fenomen händer.
Det är så sjukt läskigt!

Sen om man tror att allt är sant, det är en annan femma.

Igår var jag så rädd så Simon fick svära på att hålla om mig med både armar och ben. Dock somnade han efter ett par minuter och jag låg vaken. Rädd. Ensam, och förhoppningsvis inte utvald!! hehehehe.
Efter en halvtimmes spelande på mobilen slocknade jag också.

Dessvärre har jag legat på min vakt hela natten och när Simon skulle pussa mig hejdå (han skriver kemitenta idag) så blev jag livrädd när hans armar omkringade mig och ett ansikte närmade sig mitt. Jag ryckte till ordentligt och tog upp händerna mot ansiktet som försvar!

Simon skrattade. Jag skrattade. Men grät av rädsla inombords.

Jag ska aldrig se skräckfilm mer. Jag blir alltid såhär av det. Speciellt om de sägs vara verkliga också!

Stephen Hawkings dokumentärserie om universum och aliens



Detta måste vara världens mest intressanta dokumentärserie!
Universum och liv är nog det mest intressanta jag vet. Det finns så mycket frågor och så få svar. I dokumentären berättar Stephen Hawkings att vi inte får kommunicera med aliens (om det skulle ske) eftersom de förmodligen inte kommer i fredliga syften utan har förstört sin egen planet och söker en planet att fortsätta sin civilisation på.

ÄR DET INTE SÅ SPÄNNANDE?!??!?!?!

Han berättar också om ett meddelade de fick för många år sedan via radar som skickas ut från Jorden för att avlyssna rymden. En person lyckades lösa ljudet som skrevs ut i koder och fick fram ordet "wow!". Förmodligen är meddelandet 200 år gammalt.

Jag bara spinner av sånt här!


Studieanmälan

Nu har jag gjort min studieanmälan!

I första hand sökte jag lärare för skolans tidigare år.
I andra hand och därefter valde jag följande språkkurser:

Danska
Arabiska
Tyska
Ryska

Och lite annat smått och gott som lät roligt.


Robyns debut?


Tänk att det här är Robyn! När jag var liten och som många andra säkert känner igen var detta intromusiken till Lilla sportspegeln. Vad gullig hon var när hon var liten! Och lite halvdålig på att mima, men ack så modig.

TÖSABIT!!!

Nu är det mina moderskänslor som spökar.




Ibland blir oron för stor

Från morgon till kväll ska jag plugga in 2-300 glosor. Och lära mig en artikel från BBC utantill för att diskutera imorgon.

Jag börjar få panik och ångest. OM jag inte får det här jobbet. OM.. Vad gör jag då?
Efter jag är klar med mina kurser finns det en risk att jag inte kommer in på högskolan för att jag automatiskt hamnar i en reservgrupp för att jag läst på komvux vilket är ett sjukt system.

Då tvingas jag läsa småkurser och ta ännu mer lån för att överleva och tänk om min hjärna inte orkar ta in så mycket mer info just nu? Visserligen vill jag läsa språk vilket jag ska göra i så fall. Men det som oroar mig är min egen ork.

Att sitta såhär och vänta på att få svar OM jag får jobbet eller inte tär på mig. Det tar en timme för mig att somna för jag ligger och grubblar. Om jag pluggar kommer jag ofta av mig för att jag tänker på vad jag borde sagt mer om på intervjun.

Okej.
Gud?
Om du finns, om du vill att jag ska orka mer, om du inte vill jag ska dö i förtid,
om du vill att jag ska få ett lugnare liv, om du vill att jag ska få lite belöning för vad jag kämpar för?
Hjälp mig då få jobbet!

Tack!

Vilket deppigt inlägg der här blev.





Mycket att göra, tuta och köra

Hej igen!

Ska jag berätta vad jag hinner med att göra?

-INGENTING!

Det är stökigt överallt. Vi hinner inte organisera upp det heller.
Kylskåpet är snart tomt. Vi hinner inte handla.
Min mage kurrar. Hinner inte laga riktig mat (har levt på mackor)

Simon pluggar från tidig morgon till kväll och jag likaså. Ingen av oss hinner.
Idag började jag ännu en ny kurs, Svenska C, som ska vara klart i december.
Jag känner mig både jättestressad och samtidigt jätteglad.

Glad för jag varit på en så trevlig anställningsintervju idag på morgonen och hoppas och ber till alla Gudar att jag får jobbet!

Håll tummarna med mig är ni snälla!


Repeat


Jag vet inte hur många gånger jag lyssnat om och om igen på den här. Älskar Hassle!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0