Ímårn ska jag till vårdcentralen. Jag orkar inte med krånglet med min mage längre.
Fast vad läkarna kan göra åt den saken vet jag inte. Jag vill nog mest ha bekräftat att det inte är något farligt.

Jag tror att det är min oro som spökar.
Detta oroar jag mig för:

Jag är orolig över att inte hinna med allt i skolan, då jag läser på över 100%.
Jag är orolig över jobb. De har fortfarande inte ringt från City Gross och jag har ringt dom ett X antal gånger men ingen har svarat. Vad gör jag efter jul om jag inte har jobb?
Tänk om jag inte kommer in på något av programmen eller kurserna jag sökt?
Jag hamnar ju automatiskt i en reservgrupp när jag söker för att jag läst på komvux som dagens styrande regering bestämt. Tack!
Kommer jag klara mig ekonomiskt i vår? Eller måste jag bo på gatan? 

Sen är jag orolig över de två hemlösa katterna som kommer hit på torsdag.
Eftersom Simon inte är hemma alls om dagarna måste jag ta på mig huvudansvaret för dom, orkar jag det när jag pluggar lika mycket?
Sen är jag orolig över min och Simons tid. Vi har ingen tid. Ingen alls! Visst, vi bor under samma tak och sover ihop, men tiden mellan det? Vi får aldrig kvalitetstid och det tär lite på mig.

Jag hade behövt åka bort en helg. Ta Simon med mig så vi kan få åtminstone lite tid ihop. En spaaweekend. Det önskar jag mig. Fast mest av allt önskar jag mig ett jobb!