Nu när snön äntligen försvunnit och värmen börjar komma känns det ju bra.
Jag kommer se tillbaka på den här vintern utan att känna ånger och saknad.
Klappa våren vänligt och välkomnande på axeln och använda skor med halkrisk. För nu är isen borta.

Men jag ångrar en sak. Och detta är en sak jag ångrar jättemycket!

När snön föll över trädgården tyckte jag det var fint. Men varför. VARRFÖÖÖÖRRR gick jag inte ut och trampde i det?!?!?!?!

Finns det en mer tillfredsställande känsla än då man trampar i snön på orörd mark?
Eller första gången man sätter kniven i det oöppnade smöret.
Eller lägga sig i en nybäddad säng för att trycka ner allt fluff.
Eller trycka på ett oöppnat muffinspaket så hårt att det råkar gå sönder bara för det är mysigt (utan att köpa det)... Oops.

Det finns så mycket som klassas som livsnjutning här i livet.

Men jag ångrar fortfarande att jag inte tog chansen.......