Nu måste jag skriva snabbt.
Jag har äntligen fått med mig Viktor på en promenad.
Jag har tjatat på honom sen vi flyttade hit, och det är i juli....

Jag kan ju absolut inte gå ut själv, för jag hittar inte mer än till H&M och till jobbet här i Lund.

Lov ord efter lovord.
Hopp efter hopp.
Men varje gång har han svikit min lust och mitt begär.

Men nu står han redo, iförd utomhusmundering. Redo att möta vinden, redo att få några ton löv i ansiktet, redo att frysa av sitt eget svett, redo att krypa i kvicksand, redo att slåss mot björnar med onda aningar.

Han vet inte alls vad han ger sig in på.


Under tiden vi är ute vill jag dela med mig av utmärkta julgranstips:

VAD ÄR INTE JULIGARE ÄN EN OCH ANNAN JULDINOSAUR?!?!?!?!?!?!?