När jag gick hem från affären nyss så stog det en lös amstaff på vägen och vrålblängde på mig. Samma amstaff som för några veckor sedan sprang lös på vår tomt. Jag har inget emot kamphundar alls, men jag tycker det är obehagligt om de är löskopplade. Speciellt när det inte finns någon ägare i närheten.
Hade hunden ätit upp sin husse eller matte och var nu sugen på mig?!?!?!?!

Jag tänkte vända på klacken och springa men så kom jag att tänka på den där lilla dokumentären på tv4 för flera år sedan när det var en stor björnhysteri. "Hur man inte blir attackerad av en björn". Man ska prata med sin allra snällaste och gulligaste röst och inte ha ett hotfullt kroppsspråk. Så det gjorde jag. Satte mig på huk och pratade med min allra mjukaste röst och nu är vi bästa vänner, jag och amstaffen.

Försökte ta en bild på honom, men jag och touchknappar.... Finns inget som väcker en sån mordisk ilska i mig som när jag trycker på en knapp på min htc och det bara blir helt jävla fel!!!!!
Det är inte ens roligt att skriva sms längre för jag blir så stressad. Det tar en timme för mig att skriva ett "hej".

Usch, vad ledsen jag känner mig nu. Ska nog pausa lite. Phy!