Jag tror aldrig jag har berättat hela historien om hur jag och Simon träffades?

Det började en vårdag år 2004. Vi var 15 år gamla och hade mopeder, båda röda. Min var snabb, Simons var sölig.
ÅH SÅ ROMANTISKT! Tänker ni.
Jag och Simon hade bott på samma gata från jag var 12 år, med endast en liten lekplats mellan våra marklägenheter. Ville man spana kunde man se in i deras kök från mitt rum. Om man ville det alltså.

Jag tycket inte Simon var en pangkille från början. Men i början på våren i 9:an såg jag honom för första gången
på riktigt. Han stod vid sitt skåp som inte var långt ifrån mitt. Det var som om jag bara kunde se honom. Alla som stod runtom försvann. JA MEN GUD VA KLYSHIGT tänker ni. Men så var det.

Jag var hemligt kär i Simon. Fast jag hade en pojkvän, som ändå inte var utav den bästa sorten. Han var en kille som knäckte mig psykiskt efter hans smusslande bakom min rygg med andra tjejer. Jag gjorde slut och hade bara Simon i mina tankar. Vilket ledde till att mitt avslut med den där kille blev ganska elakt då han grät och inte kände livslust längre. Jag skrattade. På riktigt, för han lät så dum.

Eftersom internet hör till vår generation så addade jag honom på msn där vi började prata länge och ofta. Det var sällan vi pratade i verkligheten. Jag var lite för blyg för det just då. Simon var speciell.

Det blev sommar tillsist och avslutningen var där. Alla i 9onde klass tältade i skogen vid skolan den natten. Då var jag med Simon, hela tiden. Vissa hade tagit med sig alkohol, vissa inte. Vissa sprang runt, vissa satt vid brasan och vissa hånglade i tälten. Jag och Simon stod vid brasan. Och där, med glöden som sken på mitt vackra ansikte och eldens lågor som smekte mitt hår med sitt sken, där kunde inte Simon låta bli. VILKEN GRANN KVINNA tänkte Simon.

....Eller också så stod vi bara där och kramades som tillsist ledde till att jag kysste honom. Första kyssen.
Efter den natten träffades vi en del. Vi var inte tillsammans, men det var ändå vi.
Jag minns speciellt en natt då Simon var hos mig. Vi låg i min säng, bredvid varandra och pratade om allt och ingenting. Det som gjorde den natten så speciell var att vi gapskrattade genom hela natten. Jag skrattade så jag grät. Vi hade så lik humor.

Men, så kom dagen då Simon skulle åka på språkresa under tre veckor. Jag som var van vid förhållanden där man satt ihop och aldrig åkte iväg från varandra fann detta jobbigt.


Min 16 års dag kom i juli. Simon var inte hemma då. Han skrev ett sms och bad mig att ta in deras post. Vilket jag gjorde. I brevlådan låg ingen post. Det låg ett grönt paket med en liten lapp på "jag önskar jag hade kunnat närvara på din födelsedag, men tyvärr kan jag inte det. Jag hoppas du blir glad för presenten ändå och får en bra födelsedag. Puss och kram från Simon"

Den födelsedagen hade jag många beundrare. Bland annat den där hemska första pojkvännen som köpte presenter för över 1000 kr till mig, och då var vi jätteunga utan jobb. Men av alla presenter var Simons finast. En ljuslykta med orden "Some people makes the world more special just beeing in it"

Både lyckligt- och -olyckligtvis träffade jag en annan kille. Jag valde honom istället för Simon. Även om Simon var en sån fin kille valde jag honom. Han var också en fin kille, men ingen är som Simon.
Vi var ett par i ett år. Efter honom hade jag andra pojkvänner där vi delade många bra stunder och många dåliga.

Även om många år hade gått hade han ändå den där speciella platsen i mitt hjärta. Den där natten när vi låg och skrattade så vi grät hade ättrat sig fast i mig. Så fort jag hamnade i en dålig period med en pojkvän så tänkte jag på Simon, och ångrade mig. Varför valde jag bort honom?

Situationen blev tillsist jobbig. Simon blev mitt ideal. Ingen var så bra som honom helt enkelt. Simon hade heller aldrig glömt. Vi pratade en hel del på msn och ibland på sms under årens lopp. Han var allitd lika trevlig och uppskattande som innan. Vi lyckades alltid gå om varandra, när jag var singel var inte han, när han var var inte jag. Vi var aldrig någonsin äckligt flirtiga då ingen va oss är såna som gör sånt under förhållanden, men det bara fanns där. Dragkraften till varandra.

Men om går vi till ungefär nutid, år 2009. Simon hade varit i Australien i ett flertal månader. Vi hade hörts av till och från under den tiden. När han kom hem träffades vi då vi umgick i samma kretsat. Han hade ändrats en del. Vi hade sällskap hem den kvällen vi sågs och jag tyckte in om honom, alls. Han var matcho, störig och skrytig. Allt jag hatar! Jag kommer ihåg att jag tänkte "shit.. har jag gått runt så länge och målat upp en perfekt bild av honom, när han är såhär idiotisk?!

Som tur väl är var det en liten identitetsfas. Han började bli trevligare och jag fattade ganska snabbt tyckte för honom igen. Vår första kyss (igen) blev jätteglamourös. Under östersjöfestivalen uppmanade en gemensam vän att vi skulle kyssas för gamla sakers skull. Så blev det. Det var varken mjukt, glamouröst eller vackert. Det kändes mer som en huvudnockning, från bådas håll.

Men det bättrades allt efter tiden gick. För från den natten blev det vi, igen. Vi var inte tillsammans men det var ändå vi. Som innan ville jag inte bli ett riktigt "vi" än. Men den här gången var jag mer vuxen, mer mogen och redo att ha Simon i mitt liv, på riktigt. Det blev vi den 19 juni.
Simon är en person som inte inte vill dela mitt tonnårsliv med, han är den jag vill dela mitt vuxna liv med. Så bra är han och det kändes som jag visste det redan som 15 åring.

Min 21 årsdag kom och istället för en ljuslycka fick jag en islansahästritt vilket vi gjorde i September. Hittills är det min bästa present!